Skjut Mig Nu!

Jag tänker på M, och den nya låten jag skrivit och spelat in...
Varför tänker jag på honom?
Jag hatar att han har hört av sig. Mitt liv var så mycket enklare med honom.
Vi låg i sängen, hans huvud på min mage, mina fingrar i hans hår och vi andades i takt, pratade om våra drömmar, våra mål, hur vi skulle dela på allt. Och ingenting har någonsin känts så bra.
Men som vanligt kryper jag in i mitt lilla skal så fort livet blir för jobbigt, kryper in och försvinner. Stöter bort alla, blir kall.
3 år av trygghet, och nu står jag här i mitt skal och darrar av känslan.
Jag älskar honom.
På mitt sätt. Det går inte att förklara. För jag vet inte om jag tycker om honom.
"She´s unsurtain if she likes him, but she knows she really loves him."

Började ett nytt jobb idag. Jag kommer att försvinna in i det. Igen.
Utan sociala förpliktelser, Pull är redan på väg bort och Hoho lever sitt liv.
Det är jag, min etta, jobb, jobb, jobb, jobb, musiken och vitt vin.
Och tomheten efter dig.....


- Mamma skickade ett mail; "Jag saknar min dotter."
Du har ingen dotter. Hon har självdött.

Har spenderat dagen i studion...
Fick sms av M i morse;
"Är med pappa på akuten nu, jag är så fruktansvärt trött på denna förbannade sjukdom. Undrar hur länge han orkar ha det så här.. Förlat att jag beklagar mig Z, men du vet ju hur det är. Puss"

2: "Känner mig rädd att han skall ge upp liksom.Kan jag kanske ringa dig i veckan och snacka lite? Tack för stödet Z. Puss"

Jag har drömt mardrömmar om honom antal nätter nu, visste att det var någonting på G. Känns självklart förjävligt med hans pappa, jag älskar den familjen.
Men en sak undrar jag ändå... varför kommer du till mig hjärtat? Självklart finns jag här.
Men vi lever andra liv idag, och du har ny flickvän... gå till henne.
Jag klarar inte av att säga nej. Ber du mig komma ner så gör jag det,
och jag hatar mig själv för det.

Jag vaknade av världens mardröm. M var hemma hos mig, vi var fortfarande ett par, men vi bråkade och han försvann in i ett annat rum med någon brunett. Jag skrek på honom, grät och han sa att det var mitt eget fel.
Jag antar att jag inte kommit över det faktum att han var otrogen mot mig.
Det har handlat mycket om honom de senaste dagarna pga vykort från hans föräldrar. Dem är underbara som hör av sig,
men det drar upp mycket skit hos mig. Och han hör av sig. Inte mycket, men det finns en frustratiuon hos honom som visar sig när jag inte svarar på hans sms och dylikt. Jag saknar honom väldigt mycket emellanåt, hatar honom väldigt mycket emellanåt, och är lättad över att det tog slut, emellanåt. Det är en mycket förvirrande känsla som med största sannolikhet handlar om min situation; ensamhet.

Blev fest hos RN igår som jag skrev. Tuppkammen kom över en stund först, han försökte få mig att bära korsett men jag känner mig alltid lite overkill när det kommer till sådant. Det var mycket folk, fri bar och fruktansvärt mycket sprit.
Jag blev uppraggad av en krogägare som vill att jag skall spela gittarr på deras nya pubinvigning. Det kommer aldrig att hända. Jag är duktig, men jag vill varken gå i farsans fotspår med musiken, eller behöva stå på en scen inför mitt ex J och alla hans vänner (dem brukar spendera tid där då hans lillasyster jobbar på stället), samt en hel del andra människor; E och Mössan. Kom hem 6 i morse och somnade någorlunda fort, inte allt för full, bara trött på att leva.

Jag råkade ligga med killen från Idol i alla fall.
Eller nej, jag råkade inte. Han är helt underbar. Vi kan ligga i min soffa en hel dag och skratta åt de mest löjliga småsaker, rulla runt ohc hålla om varandra utan sex, prata om kärlek, om familjer, om musik. Han är en klippa, en fattig dansbandsmusiker, men ändå; alltid där. Vilken tid på dygnet som helst plockar han upp telefonen.
Sedan hängde vi ett tag på stan med hans basist, och snackade en stund med deras vän Måns Zelmerlöw. Det blev en massa öl kvällenn innan, och allt avslutades med en bakismiddag på biff.
Livet är en udda gåta med tusen svar.

Har en massa tankar om vad jag skulle säga till min mamma om hon konfronterade mig.
Att jag inte tycker om henne som människa, att jag önskar att jag hade växt upp med pappa för att slippa hennes skära sig i armarna och dricka vin teorier.
Att jag aldrig mer vill ta hand om henne. Att hon förtstört mitt förhållande med M.
Att hon är en egoistisk människa som inte klarar av att leva utan en man?
Ja, just det; du är en sådan som lever dit liv genom en karl.

Just nu är det krigsmålning. Jag ska sminka bort mitt helvetesansikte, och gå på födeseldagsfest med öppen bar till min kära vän R som nyss blivit dumpad. Jag har köpt en hood till honom, som jag hoppas passar bra.
Jag erbjöd Barnet ett rum hos Idolkillens vän som spelar i ett nytt band (kan inte avslöja vilket, men dem har just skrivit kontrakt på 3 skivor med ett stort musikbolag). Och aldrig någonsin, att han reagerar tacksamt. Han tar numret och sedan; poff! Gone with the wind.
Jag är så jävla blåögd.

Till att börja med; Det har hänt mycket sedan sist.
I torsdag smsade Barnet;
"Hej, förlåt att jag inte svarat på dina sms, varit mycket. Vet du något bra ställe man kan gå ut på, på söder?"
Detta resulterade självklart i att jag ringde Pull och vi åkte och mötte Barnet och Pepparkakan.

Barnet betedde sig som en idiot, som vanligt. Mot mig var han iskall, tyst, omöjlig att nå.
Mot Pull var han fantastisk, charmig, rolig och helt underbar. Han och Pull är inte nära vänner, dem ses bara genom mig. Barnet och jag säger "Jag älskar dig" till varandra, och han behandlar mig som skräp.
När jag blev tyst och nedstämd frågande han; "Är det något?"
Jag svarade; "Ja, jag blir ledsen när jag ser att vi två inte kan skratta ihop längre."
Han blir förbannad och är på väg att gå; "Allting handlar faktiskt inte om dig."

Det fortsatte i en konversation som gick ut på, ja vad gick den ut på?
Han förvränger om allt så det blir omöjligt att förstå.
Han säger att han älskar mig, att vi har en djupare relation som gör att han inte kan vara lätt med mig,
jag svarar att jag inte klarar av att bara vara svart, jag vill ha vänskap och humor, som förr.
Han säger att han inte kan skifta så, att han är ett svin, en idiot, ingenting att ha,
att han får dåligt samvete när jag säger att jag känner någonting, för att han inte kan leva upp till mina krav.
Han säger att han skickade smset på kvällen för att han ville ses,
för att han är kär i mig (snälla sluta säger jag), för att jag är hans vän,
jag säger att han inte behöver skicka sms, om han bara ignorerar mig när vi umgås ändå,
han säger att han känner att allt är på hans vilkor,
jag håller med.

Lärde vi oss någonting? Nej.
Förstod jag honom? Nej.
Vet jag ens vad det han sa betydde eller gick ut på? Nej.
Jag vet ingenting, och visst, vi kan prata om det, men vi pratar aldrig på riktigt. Bara osammanhängande. Det kanske inte finns något svar.

Han bad om ursäkt senare på natten, när jag smet ut på en cigg på balkongen. Han kysste mig på huvudet; "Förlåt, jag var inte schysst mot dig."
Jag svarar; "Allting handlar inte om dig."
Sedan har vi sex.

Det ligger en naken karl i min säng. Han vill inte gå hem. Han ligger där. Och är naken.
Och han är snygg. Men jag har redan legat med honom två gånger. Han är förbrukad. Och en gång nedblodad.
Och nu vill han inte gå hem. Som vanligt. Han är ett ganska bra ligg. Snabba rörelser. Snygg kropp med muskler. Trevlig. Är han min kk nu? Jag vill inte ha en kk. Jag vill inte ha en pojkvän. Men jag skulle kunna tänka mig att bli kär. Men inte i honom. Han har en äcklig finne på ryggen. Jag såg den när jag vaknade. Jag var tvungen att slita mig loss. Och gå upp. Och jag mådde illa. Fast han är snygg. Jag var bakfull. Jag är bakfull.
"Jag drömde att du satte dig gränsle över mig och la en viagra i min mun. Jag tog ut den och sa att den inte behövdes."
Okej. Kan du gå hem nu?

En flaska vin, ett paket cigg; dagen är räddad.
Ska till spybar ikväll, står på gästlistan med gratis inträde. Är trött, vill sova, sedan bli full igen. Jag hatar alla idag.
Jag har ont i handen.
Jag vill bli kär och lycklig; men Barnet och jag verkar inte höra ihop.
Jag hör nog inte ihop med någon.

Idag är en typisk måndag. Lyssnar på lite musik och tänker på min mamma.
Vi har ingen kontakt längre, och då tänker jag på när jag var liten.
Allt vi gjort ihop, och så undrar jag; hur kan man sluta bry sig om sitt barn?
Det är helt oförståeligt för mig. Hennes ex (sexmissbrukaren) slängde ut mig, och hon nickade och log. Tack så hjärtligt mamma.
Och här om dagen fick jag veta att hon ljugit om diverse känsliga saker. Hon sa att farsan aldrig betalade underhåll, det har hon alltid sagt. Här om dagen konfronterade jag honom med detta. Han gick surt ned till banken och drog ut papper på alla inbetalningar han gjort under åren och sade; "2 lax i månaden till du fyllde arton."
Och jah som varit besviken på honom alla dessa år.

Ska ta en öl med Åke från Bert ikväll. Fast nu blev jag nervös.
Jag känner för att göra någonting galet. Typ, klä mig annorlunda och dra på mig ett par glasögon och spela annorlunda; hej jag heter emma, typ. Ny identitet. Ja tack.
Skrattar galet åt hemma hos mig halv åtta just nu.

Okej, nu är jag snygg.
Fast de spelar inte så stor roll. Egentligen,
vet mer inte vad vi ska prata om........
Jag har druckit tre glas vin, ska hinna med ett till innan jag går.
KYSS MIG I ANUS
/Z

Jag känner mig som ett stort fettberg idag. Jag brukade ha magrutor.
Jag saknar dem.

Bortsett från det så tror jag att Barnet har haft bortamatch, legat runt lite dvs. Vi har slutat ses, igen.
Kan väl vara lika bra. Jag känner mig lugnare nu, när vi inte hörs. Jag tror inte att kärlek finns.
Jag tror inte att jag är tjejen som kommer att gifta mig och skaffa barn,
absolut inte. Jag tror att jag är den nya generationen; sex and the city stuket.
Jag vet inte om det kanske känns lite sorgligt.
Nu ska jag provjobba på ett ställe i stan, och jag är nervös. Och jag har svårt för de flesta människor jag umgås med.
Vissa är för egoistiska, vissa för vuxna, vissa för knepiga, andra för krävande, vissa för bekräftelsesökande, andra rent av elaka. Och så den stora frågan; Vem är jag?

Bam hörde av sig igår, trots mina fyllesms; "Man dejtar, man ligger, man säger vi ses, man hör inte av sig. Stockholm är äckligt, du med." eller; "Du är INTE bam någonstans."
Ja, rak på sak, pang bom. Eller till Barnet; "Jag tror inte på kärlek, jag vill ha det som innan, bara vara vänner."

Det är nog något allvarligt fel på mig. Kanske för att jag inte har någon familj? Vafan vet jag.

>Hej M.
>
>Det känns som om du och jag verkligen gått in i det här med helt
>olika syn på förhållandet.
>Självklart kan vi ha det mer kravlöst, men det kan inte resultera i
>att man mår dåligt av det eller att någon av oss försvinner helt.
>Jag vill inte behöva känna mig som en singel när vi skiljts, för att
>du stänger av så mycket att du inte kan prata med mig som pojkvän
>när vi väl hörs.
>
>Jag ahr inte heller några problem med att skjuta upp saker, men man
>kan välja sina tillfällen. Och som situationen är just nu så känns
>det viktigt för mig att träffa dig. Jag vet inte hundra var jag har
>dig, och att du är kort mot mig på telefonen blir en så himla mycket
>större grej för mig nu än vad det skulle blivit om de senaste
>veckorna inte existerat.
>
>Jag känner också att det är jobbigt att du ska till göteborg med
>klassen (Johanna) hellre än att komma hit gratis, och att du inte
>hellre skulle vilja lägga de pengarna på att kunan ses nu när vi
>verkligen behöver det. För dig verkar det som om hela grejen med
>Johanna också är bortblåst, men det har faktiskt hänt och jag
>behöver känna att det är mig du vill ha och att det är det här du
>vill satsa på. Det känner jag inte när du inte har några problem med
>att skjuta upp saker i det här läget, och hellre åker iväg
>någonstans med andra, henne inräknat, än att träffa mig eller lägga
>de pengarna på oss när det som mest behövs.
Jag känner mig som den svartsjuka flickvännen, och jag ahde aldrig reagerat över att du åkte iväg med polarna istället för att träffa mig, om det inte var för att det är med Johanna, eller att jag verkligen behöver känna att jag äör viktig just nu. Och det är faktiskt du som satt mig i den här situationen. Jag vill inte behöva känna så här inför sådana saker, och det är upp till dig att få mig att inte göra det genom hur du beter dig, inte genom vad du säger.

>
>Jag känner också att jag sitter i ett underläge, jag kan inte låta
>bli att ställa krav och säga ifrån bara för att du inte ska lämna
>mig. Du har inte betett dig schysst den senaste tiden, och det dags
>att visa vad du vill om det här ska fungera. Jag kan ge oss en
>chans, om det innebär att det blir förändring, och då inte bara på
>de saker du behöver, utan också på de plan som jag känner är viktiga
>efetr den här situationen.
>
>Jag behöver lite tid att tänka på om jag verkligen vill ha det här,
>för det känns helt rätt när jag är med dig, men när du sen
>fortsätter bete dig som om det här förhållandet är så pass långt ned
>på din prioriterings lista, till och med i den här situationen, då
>vill jag inte vara med längre.
>
>Du har mycket att arbeta på, och om du verkligen hade velat vara i
>den här relationen hade det inte varit ett problem för dig. Du måste
>se till vad båda behöver, inte bara på vad du behöver. Och jag
>behöver känna tillit i relationen och trygghet, vilket faktiskt inte
>finns där tillräckligt mycket just nu. Och om du inte förstår att
>det är grunden vi måste ha för att jag ska vilja stanna så långt som
>till att vi börjar ta tag i biten med kravlöshet, då är vi körda.
>
>Läs igenom det här igen, och tänk på det.
>Jag hör av mig när jag känner att jag har tänkt klart.
>
>/Z.


- Jag var väldigt mogen i mina formuleringar när jag var 17 år gammal.

Jag försöker sluta snusa. Okej, jag har bara försökt sluta snusa i några timmar, men ändå, bara vetskapen är usel.
Ha fortfarande inte pratat med mamma, men mormor ringde mig full och berättade att hon nyss hade kräkts. Härligt, verkligen.
I natt hade jag sex med LE, eller, ja. Vi kom hem till mig väldigt packade, och satte igång ett bad.
Vad som skall tilläggas; jag har ett sittbadkar. Så det gick inte jätte bra, vi fastnade och skrattade oss tokiga, innan vi lyckades ta oss loss och bestämde oss för sängen istället. Vi plockade fram varenda sexleksak jag äger, och hade väldigt roligt.
Det var mer skratt än attraktion, egentligen. Men en bra natt.
Just  nu sitter jag med ett glas vin och är nervös inför morgondagens jobbintervju. Jag får se till att inte vara bakfull.
Men just nu vill jag bara gråta.