Skjut Mig Nu!

Jag spenderade eftermiddagen med RN igår, på min loftgång. Vi satt i solen och drack corona, blev fulla, pratade om kärleken.
"Det finns ingenting som inte är destruktivt i att lägga allt på någonting som är baserat på en känsla, då känslor är förgängliga."
Sedan försökte han kyssa mig, men jag sa nej och kände mig sjukligt obekväm.
"Förstör inte en 10 års lång vänskap, snälla."

Grannen är tillbaka i Sverige, och har börjat mmsa bilder på sin kuk. Han är ett bra ligg, enkel, sjukligt snygg, men ingen jag skulle falla för. Den perfekta kkn. Men jag kan inte ha nyktert sex längre. Inte sex som bara är sex.
Vem har rätt att värdera mig?

Det är så fachinerande hur gamla killar hör av sig när det redan händer mycket på killfronten.
Japp. Fotbollskillen skickade ett mail på fb; "Hur mås det?...kram"
Och min fråga är; varför?
Allt började med en fyllenatt på lokalkrogen, fest och otroligt bra sex hemma hos mig.
Men han gav sig aldrig när jag sa; "Vi har bara lite kul" utan ville ha mig för sig själv.
 
Han var... Ja hur ska man beskriva honom?
Otroligt snygg, bra i sängen, rik, omtänksam, byggarbetare (åh herregud).
Men han gav sig aldrig, hade ett jävla humör, en sjuk humor, adhd, usel kvinnosyn och vissa radikalt rasistiska åsikter.
Detta ledde till att vi ofta bråkade, visserligen köpte han upp mat, byggde om min bokhylla, hyrde filmer, gnisslade tänder precis som jag. Men vi slogs om allt, om mina extranyklar, om fjärrkontrollen, om exakt allt.
Och så den viktiga parantesten; jag gav honom klamydia, och han hämnades genom att sputa mig i ögat, så att infektionen spred sig dit. Det analyserar ungefär hela vår relation.
Jag fick till och med följa med honom till ungdomsmottagningen för att han blev så livrädd över att gå dit.
När vi senare försökte igen, så blev jag bara arg på honom, och slängde luren i örat. Han hatar när man lägger på luren.
Och när jag hört av mig någon gång på fyllan om att vi borde bli kk,
har jag fått svaret; "gå vidare, det har jag gjort"
Jag har med andra ord känt mig dum.
Och nu, ett mail på fb, hade inte du gått vidare?

Dejten med surfaren var trevlig, blev en kaffe och en promenad i solen. Han var söt, vältränad, lugn, men hade rätt tunna läppar. Jag vet inte varför jag har svårt för det. Min första kärlek J hade smala läppar, men det spelade ingen roll.
Jag hittar alltid fel.
Och fotbollskillen hade för litet ollon.

Jag ska på dejt. Japp. Det var länge sedan och jag är faktiskt lite nervös. Kom nyss ut ur duschen och funderar över fettlagret på magen. Det har minskat lite. Inte för att det varit någon misär, men jag brukade ha fyrpack och pojkvän.
Håller mig till endast protein just nu.
Ska göra mig snygg, lägga ner lite energi, han verkar trevlig, snygg. Vi får se.
Klockan två. Jag uppdaterar ikväll.
Grr

- Blev hemma igår, film och rätt bitter över hur få människor i min omgivning som jag tycker om / litar på.

Jag funderar på, varför jag känner sådan nervositet inför jobbet, när jag är så duktig, och har så bra lön.
Ändå, denna smygande känsla av illamående, och rädslan för att somna in, få morgonen att dyka upp fortare.
Jag är allvarligt rubbad.

Min födelsedag närmar sig, jag har lagt över allt ansvar på vännerna, och Pull kommer anordna allt, hon är en klippa.
Jag undrar, kommer barnet att dyka upp?
Och kommer hon att bjuda M?
Vilken jävla kombination; dem hatar varandra. Fast, hur är det mitt problem?
Båda har sjabblat bort mig, så om dem söker syndabockar...

Jag ska försöka sova nu, virkade armband ur ren frustration, rastlöshet: galenskap.
Barnet har tagit av sig mitt armband och jag bär M´s ring.
Fast bara för att den har en symbolisk spricka. Han skulle ha ringt i kväll,
han har bett om att få prata med mig, gjort mig nervös inför det,
och ändå inte hört av sig.
Totalt melankoliskt och verkligen meningslöst, att jag ens lät mig bli illamående;
hans ord stämmer ändå aldrig. Be mig inte om saker som inte behövs, snälla du.

Jag tänker på M, och den nya låten jag skrivit och spelat in...
Varför tänker jag på honom?
Jag hatar att han har hört av sig. Mitt liv var så mycket enklare med honom.
Vi låg i sängen, hans huvud på min mage, mina fingrar i hans hår och vi andades i takt, pratade om våra drömmar, våra mål, hur vi skulle dela på allt. Och ingenting har någonsin känts så bra.
Men som vanligt kryper jag in i mitt lilla skal så fort livet blir för jobbigt, kryper in och försvinner. Stöter bort alla, blir kall.
3 år av trygghet, och nu står jag här i mitt skal och darrar av känslan.
Jag älskar honom.
På mitt sätt. Det går inte att förklara. För jag vet inte om jag tycker om honom.
"She´s unsurtain if she likes him, but she knows she really loves him."

Började ett nytt jobb idag. Jag kommer att försvinna in i det. Igen.
Utan sociala förpliktelser, Pull är redan på väg bort och Hoho lever sitt liv.
Det är jag, min etta, jobb, jobb, jobb, jobb, musiken och vitt vin.
Och tomheten efter dig.....


- Mamma skickade ett mail; "Jag saknar min dotter."
Du har ingen dotter. Hon har självdött.

Har spenderat dagen i studion...
Fick sms av M i morse;
"Är med pappa på akuten nu, jag är så fruktansvärt trött på denna förbannade sjukdom. Undrar hur länge han orkar ha det så här.. Förlat att jag beklagar mig Z, men du vet ju hur det är. Puss"

2: "Känner mig rädd att han skall ge upp liksom.Kan jag kanske ringa dig i veckan och snacka lite? Tack för stödet Z. Puss"

Jag har drömt mardrömmar om honom antal nätter nu, visste att det var någonting på G. Känns självklart förjävligt med hans pappa, jag älskar den familjen.
Men en sak undrar jag ändå... varför kommer du till mig hjärtat? Självklart finns jag här.
Men vi lever andra liv idag, och du har ny flickvän... gå till henne.
Jag klarar inte av att säga nej. Ber du mig komma ner så gör jag det,
och jag hatar mig själv för det.

Jag vaknade av världens mardröm. M var hemma hos mig, vi var fortfarande ett par, men vi bråkade och han försvann in i ett annat rum med någon brunett. Jag skrek på honom, grät och han sa att det var mitt eget fel.
Jag antar att jag inte kommit över det faktum att han var otrogen mot mig.
Det har handlat mycket om honom de senaste dagarna pga vykort från hans föräldrar. Dem är underbara som hör av sig,
men det drar upp mycket skit hos mig. Och han hör av sig. Inte mycket, men det finns en frustratiuon hos honom som visar sig när jag inte svarar på hans sms och dylikt. Jag saknar honom väldigt mycket emellanåt, hatar honom väldigt mycket emellanåt, och är lättad över att det tog slut, emellanåt. Det är en mycket förvirrande känsla som med största sannolikhet handlar om min situation; ensamhet.

Blev fest hos RN igår som jag skrev. Tuppkammen kom över en stund först, han försökte få mig att bära korsett men jag känner mig alltid lite overkill när det kommer till sådant. Det var mycket folk, fri bar och fruktansvärt mycket sprit.
Jag blev uppraggad av en krogägare som vill att jag skall spela gittarr på deras nya pubinvigning. Det kommer aldrig att hända. Jag är duktig, men jag vill varken gå i farsans fotspår med musiken, eller behöva stå på en scen inför mitt ex J och alla hans vänner (dem brukar spendera tid där då hans lillasyster jobbar på stället), samt en hel del andra människor; E och Mössan. Kom hem 6 i morse och somnade någorlunda fort, inte allt för full, bara trött på att leva.

Jag råkade ligga med killen från Idol i alla fall.
Eller nej, jag råkade inte. Han är helt underbar. Vi kan ligga i min soffa en hel dag och skratta åt de mest löjliga småsaker, rulla runt ohc hålla om varandra utan sex, prata om kärlek, om familjer, om musik. Han är en klippa, en fattig dansbandsmusiker, men ändå; alltid där. Vilken tid på dygnet som helst plockar han upp telefonen.
Sedan hängde vi ett tag på stan med hans basist, och snackade en stund med deras vän Måns Zelmerlöw. Det blev en massa öl kvällenn innan, och allt avslutades med en bakismiddag på biff.
Livet är en udda gåta med tusen svar.

Har en massa tankar om vad jag skulle säga till min mamma om hon konfronterade mig.
Att jag inte tycker om henne som människa, att jag önskar att jag hade växt upp med pappa för att slippa hennes skära sig i armarna och dricka vin teorier.
Att jag aldrig mer vill ta hand om henne. Att hon förtstört mitt förhållande med M.
Att hon är en egoistisk människa som inte klarar av att leva utan en man?
Ja, just det; du är en sådan som lever dit liv genom en karl.

Just nu är det krigsmålning. Jag ska sminka bort mitt helvetesansikte, och gå på födeseldagsfest med öppen bar till min kära vän R som nyss blivit dumpad. Jag har köpt en hood till honom, som jag hoppas passar bra.
Jag erbjöd Barnet ett rum hos Idolkillens vän som spelar i ett nytt band (kan inte avslöja vilket, men dem har just skrivit kontrakt på 3 skivor med ett stort musikbolag). Och aldrig någonsin, att han reagerar tacksamt. Han tar numret och sedan; poff! Gone with the wind.
Jag är så jävla blåögd.

Till att börja med; Det har hänt mycket sedan sist.
I torsdag smsade Barnet;
"Hej, förlåt att jag inte svarat på dina sms, varit mycket. Vet du något bra ställe man kan gå ut på, på söder?"
Detta resulterade självklart i att jag ringde Pull och vi åkte och mötte Barnet och Pepparkakan.

Barnet betedde sig som en idiot, som vanligt. Mot mig var han iskall, tyst, omöjlig att nå.
Mot Pull var han fantastisk, charmig, rolig och helt underbar. Han och Pull är inte nära vänner, dem ses bara genom mig. Barnet och jag säger "Jag älskar dig" till varandra, och han behandlar mig som skräp.
När jag blev tyst och nedstämd frågande han; "Är det något?"
Jag svarade; "Ja, jag blir ledsen när jag ser att vi två inte kan skratta ihop längre."
Han blir förbannad och är på väg att gå; "Allting handlar faktiskt inte om dig."

Det fortsatte i en konversation som gick ut på, ja vad gick den ut på?
Han förvränger om allt så det blir omöjligt att förstå.
Han säger att han älskar mig, att vi har en djupare relation som gör att han inte kan vara lätt med mig,
jag svarar att jag inte klarar av att bara vara svart, jag vill ha vänskap och humor, som förr.
Han säger att han inte kan skifta så, att han är ett svin, en idiot, ingenting att ha,
att han får dåligt samvete när jag säger att jag känner någonting, för att han inte kan leva upp till mina krav.
Han säger att han skickade smset på kvällen för att han ville ses,
för att han är kär i mig (snälla sluta säger jag), för att jag är hans vän,
jag säger att han inte behöver skicka sms, om han bara ignorerar mig när vi umgås ändå,
han säger att han känner att allt är på hans vilkor,
jag håller med.

Lärde vi oss någonting? Nej.
Förstod jag honom? Nej.
Vet jag ens vad det han sa betydde eller gick ut på? Nej.
Jag vet ingenting, och visst, vi kan prata om det, men vi pratar aldrig på riktigt. Bara osammanhängande. Det kanske inte finns något svar.

Han bad om ursäkt senare på natten, när jag smet ut på en cigg på balkongen. Han kysste mig på huvudet; "Förlåt, jag var inte schysst mot dig."
Jag svarar; "Allting handlar inte om dig."
Sedan har vi sex.

Det ligger en naken karl i min säng. Han vill inte gå hem. Han ligger där. Och är naken.
Och han är snygg. Men jag har redan legat med honom två gånger. Han är förbrukad. Och en gång nedblodad.
Och nu vill han inte gå hem. Som vanligt. Han är ett ganska bra ligg. Snabba rörelser. Snygg kropp med muskler. Trevlig. Är han min kk nu? Jag vill inte ha en kk. Jag vill inte ha en pojkvän. Men jag skulle kunna tänka mig att bli kär. Men inte i honom. Han har en äcklig finne på ryggen. Jag såg den när jag vaknade. Jag var tvungen att slita mig loss. Och gå upp. Och jag mådde illa. Fast han är snygg. Jag var bakfull. Jag är bakfull.
"Jag drömde att du satte dig gränsle över mig och la en viagra i min mun. Jag tog ut den och sa att den inte behövdes."
Okej. Kan du gå hem nu?

En flaska vin, ett paket cigg; dagen är räddad.
Ska till spybar ikväll, står på gästlistan med gratis inträde. Är trött, vill sova, sedan bli full igen. Jag hatar alla idag.
Jag har ont i handen.
Jag vill bli kär och lycklig; men Barnet och jag verkar inte höra ihop.
Jag hör nog inte ihop med någon.

Idag är en typisk måndag. Lyssnar på lite musik och tänker på min mamma.
Vi har ingen kontakt längre, och då tänker jag på när jag var liten.
Allt vi gjort ihop, och så undrar jag; hur kan man sluta bry sig om sitt barn?
Det är helt oförståeligt för mig. Hennes ex (sexmissbrukaren) slängde ut mig, och hon nickade och log. Tack så hjärtligt mamma.
Och här om dagen fick jag veta att hon ljugit om diverse känsliga saker. Hon sa att farsan aldrig betalade underhåll, det har hon alltid sagt. Här om dagen konfronterade jag honom med detta. Han gick surt ned till banken och drog ut papper på alla inbetalningar han gjort under åren och sade; "2 lax i månaden till du fyllde arton."
Och jah som varit besviken på honom alla dessa år.

Ska ta en öl med Åke från Bert ikväll. Fast nu blev jag nervös.
Jag känner för att göra någonting galet. Typ, klä mig annorlunda och dra på mig ett par glasögon och spela annorlunda; hej jag heter emma, typ. Ny identitet. Ja tack.
Skrattar galet åt hemma hos mig halv åtta just nu.

Okej, nu är jag snygg.
Fast de spelar inte så stor roll. Egentligen,
vet mer inte vad vi ska prata om........
Jag har druckit tre glas vin, ska hinna med ett till innan jag går.
KYSS MIG I ANUS
/Z