Skjut Mig Nu!

Jag tänker på M, och den nya låten jag skrivit och spelat in...
Varför tänker jag på honom?
Jag hatar att han har hört av sig. Mitt liv var så mycket enklare med honom.
Vi låg i sängen, hans huvud på min mage, mina fingrar i hans hår och vi andades i takt, pratade om våra drömmar, våra mål, hur vi skulle dela på allt. Och ingenting har någonsin känts så bra.
Men som vanligt kryper jag in i mitt lilla skal så fort livet blir för jobbigt, kryper in och försvinner. Stöter bort alla, blir kall.
3 år av trygghet, och nu står jag här i mitt skal och darrar av känslan.
Jag älskar honom.
På mitt sätt. Det går inte att förklara. För jag vet inte om jag tycker om honom.
"She´s unsurtain if she likes him, but she knows she really loves him."

Började ett nytt jobb idag. Jag kommer att försvinna in i det. Igen.
Utan sociala förpliktelser, Pull är redan på väg bort och Hoho lever sitt liv.
Det är jag, min etta, jobb, jobb, jobb, jobb, musiken och vitt vin.
Och tomheten efter dig.....


- Mamma skickade ett mail; "Jag saknar min dotter."
Du har ingen dotter. Hon har självdött.