Ïdol-bootycall

Jag råkade ligga med killen från Idol i alla fall.
Eller nej, jag råkade inte. Han är helt underbar. Vi kan ligga i min soffa en hel dag och skratta åt de mest löjliga småsaker, rulla runt ohc hålla om varandra utan sex, prata om kärlek, om familjer, om musik. Han är en klippa, en fattig dansbandsmusiker, men ändå; alltid där. Vilken tid på dygnet som helst plockar han upp telefonen.
Sedan hängde vi ett tag på stan med hans basist, och snackade en stund med deras vän Måns Zelmerlöw. Det blev en massa öl kvällenn innan, och allt avslutades med en bakismiddag på biff.
Livet är en udda gåta med tusen svar.

Har en massa tankar om vad jag skulle säga till min mamma om hon konfronterade mig.
Att jag inte tycker om henne som människa, att jag önskar att jag hade växt upp med pappa för att slippa hennes skära sig i armarna och dricka vin teorier.
Att jag aldrig mer vill ta hand om henne. Att hon förtstört mitt förhållande med M.
Att hon är en egoistisk människa som inte klarar av att leva utan en man?
Ja, just det; du är en sådan som lever dit liv genom en karl.

Just nu är det krigsmålning. Jag ska sminka bort mitt helvetesansikte, och gå på födeseldagsfest med öppen bar till min kära vän R som nyss blivit dumpad. Jag har köpt en hood till honom, som jag hoppas passar bra.
Jag erbjöd Barnet ett rum hos Idolkillens vän som spelar i ett nytt band (kan inte avslöja vilket, men dem har just skrivit kontrakt på 3 skivor med ett stort musikbolag). Och aldrig någonsin, att han reagerar tacksamt. Han tar numret och sedan; poff! Gone with the wind.
Jag är så jävla blåögd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0