Skjut Mig Nu!

Efter en sjukt lång helg har jag bestämt mig för att rymma till Gotland och bo hos PD några dagar.
Fredagen blev släktmiddag med en aspackad mormor som spydde vid matbordet, sedan utgång med Bam-killarna.
Då mitt kort inte fungerar, inser jag att min mor inte satt över pengarna hon är skyldig mig. Så kul var det, nykter på krogen. Nej, nykter var jag verkligen inte, men ändå.
Jag blir less på henne, och har återigen bestämt mig för att säga upp kontakten, speciellt efter fortsättningen på idioti denna helg. Innan slängde hon ut mig för att hennes sexmissbrukare till karl, inte tyckte om mig. Jag fick bo hos M hela våren och sommaren, och försöka plugga distans på gymnasiet.
Jag är inte välkommen på släktmiddag 2 på lördagen; för att mamma tycker att jag har ju ingen pojkvän, och alla kommer att gå dit i par. Tack morsan, tack. Och jag som skulle få pengarna på kvällen.
Sedan telefonterrade hon mig klockan tolv i natt när jag låg hemma och sov. Jag svarar, hon står utanför min port, aprak och kommer inte in (tack gode gud), och jag ber henne dra åt helvete, och undrar högt; vem av oss är tonåringen?
Hon lackar självklart.

Jag hade sex med Bam i fredags också, det slutade med att jag fick plötslig mens och blödde ner hela honom, jäjh. Mitt liv går framåt; kharma.
Så, nu lär väl inte han höra av sig igen. Jag orkar inte bry mig.
Jag ska gifta mig med en turk för 150 papp och smita härifrån, kanske till Göteborg.
Igår var första gången jag grät sedan jag flyttade hemifrån, och det tog aldrig slut; jag ville hoppa från fönstret och bara dö.

/Z

Jag har tok-diskat, vankat ner till solariet för att bli allt det där som jag inte vill vara; nästa; bleka håret lite mer.
Mager, blond. Jag gör mig omöjlig,
gör mig till någonting man inte tar sig an. Och det känns skönt; krigsmålningen är på G.
Jag orkar inte känna så mycket just nu. Som det var förra vintern; 169 cm lång, 55 kg, konstant full, förutom på träningen (7 dagar i veckan), knullade med E.

E är fortfarande perfekt. Till och med HoHo drömmer våta drömmar om honom, hon som aldrig gillar mina killar.
E sov här ofta, eller jag ute hos honom i Årsta.
Han väckte mig med Kaffe på morgonen, sov tätt intill och var vacker som en gud. Vi hade sex ofta, ibland låg vi bara och masserade varandra.
Han var vacker, jag var mager och skör.
Han höll om mig, lät mig gråta, lät mig få vara trasig, utan att ställa några krav. Det fanns någonting i honom som älskade mig, men jag gjorde mig alltid för omöjlig för att klara av att vara hans helt och hållet. Jag knullade med hela världen. Eller, jag lät hela världen knulla med mig, snarare.
Och spriten, och dansgolvet. Och sedan in i E´s armar, tillbaka till tryggheten. Men så fort det blev för tryggt slet jag mig loss; "Jag är kär i dig, men jag vill inte vara tillsammans med dig."
Det sårade nog honom lika mycket som det lättade honom. Han kunde inbilla sig att han frivilligt utan känslomässig bindning valde att ta hand om mig. Innerst inne visste han nog att det aldrig var ett val, bara att det var någonting som gick sönder i hans hjärta om han inte höll om mig.

Och han var så vacker, jag var så smutsig.
Hans vita matta, mina smutsiga fötter på den, glasbitar som lämnade blodspår. Jag slog honom med ett skärp och skrek; "Jag är inte arg, jag är Greta Garbo!"

Det blev, ganska onyktert; heta diskussioner om hur vida HoHo slutat med sina p-piller och kring hur idiotiskt jag tycker att det är att sätta ett barn till världen när man inte ens har utbildning eller hunnit lärt känna sin karl. Knappt 2 månader; det lär man inte känna någon på ordentligt. Men nu ska jag inte dra upp det här, för då blir jag bara frustrerad igen.

Min mensvärk har fortfarande inte gett med sig, nu har jag sovit kasst i 3 nätter. Det gör så förfärligt ont, var flera år sedan jag kände den bitande smärtan. Sist var med M, ute på Furusund. Jag låg och grät på en klippa vid vattnet; han fick bära mig hem och mata mig med värktabletter, lägga sina stora händer runt min mage och viska fina ord i mitt öra.
Nu kommer smärtan med en tomhet.
Jag tror jag ska låta bli alkohol idag.

Jag saknar Fotbollskillen lite också. Jag borde kanske inte flippat på honom. Fast vem vill ha en nazist med ADHD och usel kvinnosyn? Egentligen.

En annan sak jag undrar; kan ja ha självdött lite?

/Z

Jag har spenderat antal timmar på lokalkrogen med RN nu, vi har lirat biljard, druckit antal öl och pratat om kärlek och väldigt mycket sex. Sen låg han i min säng o ja spelade gitarr och sjöng för honom, innan jag kröp ner och vi låg och höll om varandra och pratade om förr. Eller, jag pratade, blir lite nervös av att ha honom i bara kalsonger mot min rumpa, eftersom det känns fel. Inte fel så, men RN är en väldigt sexuell person, och han och jag har hängt ihop i 10 år och aldrig gjort något, SKA aldrig göra något heller.
Jag älskar honom.

Och tack JE för normal reaktion från tidigare konversation; 

Jag: kl. 12:34 den den 18 februari
Peter sipens och en ko.
Nja, du har nog rätt Dxxx.

Barnet: kl. 13:20 den den 18 februari
och du behöver inte kalla mig Dxxx...

JE:kl. 18:22 den den 18 februari
Hörrö Dxxx! Man räknas inte som kändis bara för att man va på efterfesten till melodifestivalen...så tagga ner me attityden...din skojjare!

Barnet har rätt; Han är inte tillräckligt bra för mig.
Han säger det, han bekräftar det, och undrar han, tänker jag bara hålla med om det faktumet.

Nu lallar jag runt i mjukisbyxor, bedövad av det sista vinet (fuck, det sista), och väntar på RN, vi ska ta en bärs på haket nedanför mig, igen. Och uppdatera oss om hans tjej; han vill antagligen höra om Barnet och om allt annat.
Sedan vid sju kommer HoHo hit och tar emd sig en box vin. borde jag städa?
Nej, kanske inte.
Jag känner mig inte direkt som en städad person. Men jag ahr åtminstonde nästan skrivit klart en ny låt.
Jag borde duscha också. När duschade jag senast?
Gud; jag minns inte. Jooo, i lördags. När Oskulden var här. Då duschade jag.
Men jag tvättade aldrig håret.
När gjorde jag det sist? Jag minns att China var här... Det måste varit någon gång tidigt förra veckan.
Och så undrar jag, om jag ätit något idag?
Kanske ska jag tvinga i mig ett äpple, i skivor. Helst ett grönt äpple.
Nej, jag vet inte, jag känenr mgi inte som mig själv längre. Och Barnet loggar ut och in på msn hela tiden. "Hej här är jag" och snälla, försvinn ur mitt liv, snälla hör aldrig av dig igen; Jag vill inte mer. Jag har redan gått sönder av allt detta.
Det kan knappast kallas vänskap.
Blodförgiftad vänskap. Och jag är ett blont vrak. Nu kom RB

Barnet kl. 22:28 den den 17 februari
Det var den sämsta idén ja hört på många dar Z, skulle hellre bo i en bivack i skogen än att dela tak med den här skojarn
Jag kl. 12:34 den den 18 februari
Peter sipens och en ko. Nja, du har nog rätt Dxxx.
Barnet kl. 13:20 den den 18 februari
och du behöver inte kalla mig Dxxx...

Vad gör jag för fel?
Seriöst. Tagga till på det du, som du taggar till på ALLT jag gör.
Jag vet i fan. Det går inte att läsa honom, och jag vill gärna överanalysera; men han behöver verkligen inte ta en otrevlig ton mot mig.
Herregud...

Jag borde göra som RK säger och skita i Barnet. Det blir alltid såhär, och gång på gång på gång. När ska jag lära mig?
Åh. Nackdelarna, fördelarna; - oändlig cond cirkel. Varför är han världens underbaraste och världens mest komplicerade oförutsägbara människa, på samma gång?

/Z

Ja, Goth och jag möttes för en öl igår ja. Jag pratade av mig om Barnet, och om min frustration.
Sedan bjöd han på Nachos (trodde jag skulle spy av den gula geggan som kallas ost).
Vänster kom dit och vi diskuterade relationer livligt.
Efter en stund kommer en kille fram; "Kan jag sitta här?"
Så slår han sig ned vid oss. Jag greppar tag i Vänster, viskar att jag känner igen honom sjukt mycket. Så kommer jag på vem han är och börjar skratta; "Men, e de inte du som spelade Åke i Bert?"
Han nickar; "Jo, det är jag, Oliver Loftéen"
"Och Vägen ut, jag älskade den filmen!"

Han är lika snygg fortfarande, lite sliten, ringar under ögonen, vilt hår. Sönderalkholiserade antagligen. Han pratar om helt sjuka saker, om teatervärldens konspirationer och berättar att han blivit utfryst efter att han under inspelningen av Vägen ut, råkade kasta en colaflaska på en buss; och hamnade i häktet för detta.
18 år gammal, full, och där rök en fortsatt filmkarriär. Han var tydligt bitter över detta, och pratade om hämnd. Han bor vid zinkensdam och jag har hans mobilnummer.
Man borde kanske ligga med honom, bara för att?
Jag var så ursinnigt kär i honom när jag var liten.

Sedan tänker jag; är det så här vi estetsjälar slutar? på en kvarterskrog en tisdag vid åtta? Pratar med okända människor om kärleken och samhällets orättvisor? Vad ska det bli av mig om jag fortsätter dessa fotspår?

/Z

Okej, jag håller på att dö av diverse om och men och kanske. Men som en räddning så dyker Vänster upp hit runt tio.
Vänster och jag har en väldigt udda relation (jag vet, jag verkar ha det till alla jag känner), men vi har varit både bästa vänner och haft sex. Hon (chockade jag er nu?) är en av de få människor som jag verkligen kan tala med,
och just nu behöver jag att hon reder ut vissa begrepp åt mig.
Barnet sa att han känner igen sig väldigt mycket i mig, och det är ömsesidigt. Kanske känner jag även igen mig i Vänster på väldigt många sätt också, trots att vi lever så olika (?) liv och ses så sporadiskt ca varannan månad. Vi kan sitta i timmar coh dricka lådvin och prata om feminism, livets orättvisor och kärleken.
Jag bara hoppas att jag inte är för full när hon kommer, jag är redan fylletrött.
Nu ringde Ghot, han o ja ska o ta en öl vid åtta. FUCK,.

Jag bryr mig så mycket, att jag byter till en bild på mig och Barnet.
Det är sjukt, dom har alltid avrit svartsjuka på varandra, och M tror (efter juldagen när Barnet ringde) att jag och han är tillsammans. Det gjorde nog ont i honom; Men jag säger det igen, vem av oss var den otrogna?
Juste.
Hans kompis Socker bodde hos mig i två månader, Socker är sjukt sexig, och attraherad av mig. Men vi hade aldrig sex. Av respekt, fast han försökte. Vi höll handen de första dagarna på fyllan, stod lite för nära varandra. Kysstes en gång, men när vi sov ihop höll han om mig, ovanpå täcket. Han kanske kommer hit snart; Jag tror jag ska knulla skiten ur honom. Jag har inget samvete kvar ändå.

I morgon kommer HoHo hit, hon och jag ska dricka vin och vara miserabla ihop. Eller ja, jag ska vara miserabel. Hon har pojkvän sedan 2 månader tillbaka. Och har REDAN slutat med sina p-piller för att bli gravid. Jag personligen är både arg och frustrerad, då hon är 20 bast, knappt känner killen, och inte har pluggat klart. Jag tycker att det är sjukt, och jag tcyker att hon slänger bort sitt liv. Hur jävla dum i huvudet får man bli? Skaffa barn, BARN, med en kille man känt i 2,5 månader?
Jag sa; "Om det är rätt mellan er, vilket du säger att det är, kommer det att vara rätt om några år också, när ni lärt känna varandra och du har tagit din examen. Blir det inga barn då, så skulle du absolut inte ha skaffat dem nu!"
Men visst, var en stor jävla idiot då.
Barnet höll med mig. Sen kom vi fram till att våran dotter (om 10 år) skall heta Saga. Och att vi vill hinna flytta ihop och lärt oss stå ut med varandra först.
Vad tycker ni?
Fuck it /Z

Japp, halv fyra sitter jag hemma igen med en avokado och lite tonfisk, dricker vin och kollar på House.
Drog till Barnet igår, han mötte mig vid porten. Sedan låg vi och kysstes i hans säng och försökte prata om oss, definiera oss så att säga. Det är härligt; vi är lika skraja båda två, fast han är kanske lite värre än mig, troligtvis. Vi bråkade, vi kysstes, vi pratade, vi bråkade, vi blev iskalla, vi blev sexuellt upphetsade, vi kysstes, vi somnade i skeden.
Givande?
Inte direkt. Vi pratar runt ämnet oss, hela tiden, och visst pratar vi bra, men vi kommer aldrig fram till något egentligen, annat mer än fakta, hru det varit, hur det ser ut. Vi kommer aldrig fram till hur det ska bli. Vad vi vill att det ska bli.
Bara att vi älskar varandra.
Att sätta ihop två precis lika sjuka och komplicerade människor; blir en knepig ekvation, kanske till och med konkret omöjligt att räkna ut X.

Satt i hans soffa hela morgonen, drack kaffe, medan han skötte sina samtal, plockade ihop smutstvätt. Jag känner mig bekväm osminkad och i mjukisbyxor, han älskar mig precis som jag är, han är likadan. Vi springer omkring i mjukisbyxor, kramas och säger att vi båda luktar svett.
Det blev så sent i natt att han ringde sig sjuk från jobbet. Det var krystat i morse, vi är inte vana vid att ha varandra i vardagliga situationer. Bara på fester, under lakanen eller i nedsläckta rum.
"Vi kysser bara varandra när vi släkt lampan"
Han nickar. "Vi har en sjuk relation."
Sedan sög jag av honom, och vi skrattade länge åt den gången på toaletten när han missade min "Säg till innan du kommer" och jag satt chockad kvar på golvet med stora ögon och trodde jag skulle antingen spy eller kvävas.

Han säger; "Jag är kär i dig, jag är attraherad av dig, du är min bästa vän. Men har vi hållt ihop i fem år, kommer vi kunna göra det tills det blir rätt. Vi har inte bråttom. Du tror att du vet vad du vill, men det vet du inte. Och jag vet inte, eller jo jag vet, att jag inte vågar öppna mig för någon, jag har svårt att lita på folk. Och jag vill kunna ge dig en relation med totalt öppen dialog. Men jag vill inte bli skadad igen. Jag kan inte, vågar inte, öppna den dörren."
Sedan öppnar han dörren på glänt och berättar om saker som jag vet att ingen annan vet.
Sedan säger han; "Nu har jag visst öppnat mig lite..."
Jag ler; "Du ser, helt omöjligt är det inte."

Hela natten drömde jag mardrömmar, om att han hade blivit fet, om att jag kastade pil, ville ha rösa och orange polkagris, fick rosa slingor i håret. Sedan vaknade jag, kröp nära Barnet och tänkte att jag föredrar hans 90bädd, för då ligger vi nära hela natten. Det gör vi inte nu, och jag ligger vaken och iakttar honom. Han är så mycket för mig; "Jag har alltid sett upp till dig" och så tänker jag på att han bär mitt armband runt handleden, aldrig sett honom ta av sig det sedan han fått det.

Nu kommer detta att äta upp mig igen, tills nästa gång jag åker dit och vi pratar runt allt, kärleksförklarar oss, har sex eller något annat idiotiskt.
För jag kommer ju att göra om det.

Ps: Jag skrev en lapp och la i hans ficka; "Du är guld värld, både världens bästa vän och kille. Love you ♥ /Z."

Jag smsar med Oskulden (jag veeet, i alla fall). Han driver med mig och jag har ingen lust, skriver inte ens puss, fast han gör det (varför måste man skriva puss hel tiden?).
Jag skrev nyss; Är du ute efter lite kul, eller vill du se vart detta leder?
Jag är alltid för pang på, men kännsde rätt så känns det rätt direkt. Gör det inte det så kommer det aldrig kännas rätt.
De e som att jag ännu intre kännt något BAM för H.
Så är det. Nu fick jag svarar; orka att jag fixk sus i magen och blev nervös. Han kan knappast vara så viktigt...
Nu kollar vi smset; "Jag tycker du är hur trevlig som helst men jag är tyvärr inte kär i dig. PUSS."
Jag svarar; "Kär är ett väldigt starkt ord."
Efter hans sms igår; "Du är gudomlig, du är världens underbaraste kyssare, du är det vackraste jag vet."
Karlar är,.. Unika.
Hej då.
Låt oss icke höras igen, jag känner mig som en levande barbara.
Jag skrev det i smset; med; jag vill inte att du hör av dig mer. Det handlar inte om honom egentligen, det handlar om mig.
Jag lyckas alltid bli det jag är rädd för att vara.
/Z

Jag ser tjejer som drar kocks på toaletten; Ja men visst, jag kan också få lust till verklighetsflykt.
Man jag vägrar bli en drinkhora. Ska jag förstöra mitt liv ska jag göra det på egen hand, inte med hjälp av andra.
"Elina har en plan, att smitta alla killar med klamydia, och jag menar, jag tänker ju inte stå här och se på när alla andra kissar slem."
Jo men visst. Vad sägs om silikonbröst och prostitution också?
Det är väl det enda det här samhället är bra på.
Det är ett enkelt sätt att bli känd på, fråga Linda Rosing, eller, varför inte Natasha P som gått ut med att alla bara ser henne för hennes bröst?
Men lilla lilla gumman, skaffar man sillisar... Varför gjorde du det, om inte för att få bli en sexikon och för att ge männen det som du tror dom förväntar sig av en kvinna?
Jag är ledsen, men du gjorde dig själv till sex frivilligt, det är inte synd om dig.
Men sorgligt är det.

Om jag känner karlar någorlunda rätt, så attraheras dem av dig. Men samtidigt hånar dem dig vid sidan av, för du har tillåtit dig att bli en symbol för "mannens manthra". Jag hånar dig också.
Ska jag berätta en sak?
Karlar gifter sig inte med silikon. Dem sätter på silikon.
Inte för att jag vill gifta mig, men jag tänker fan inte skaffa platstuttar för att slippa.

/Z

Jag satsade på mat i alla fall. Skyller på vinet.
Och en 8,5 timmars lång dag; utan lunch.
Jag tänker på Barnet, och känner mig förvirrad. Vår relation är, inte riktigt vad jag personligen skulle kalla normal. Vi lärde känna varandra för ca 5 år sedan, via en hemsida som då hette hangel.se.
Jag var 15, sugen på livet. Han var 18 och kåt. Vi tog en fika, som inte ledde till så mycket mer den gången.

Men ett tag senare sov han hos mig, frågade om kondom, jag minns att jag svarade; "Jag är redan gravid, så du är för sent ute om du är rädd för att göra mig på smällen."
Och sedan knullade vi vilt hela natten. Han säger fortfarande att det var hans livs bästa ligg. Jag kan personligen tycka att sex som håller på för länge (när man tar cigg och vodkapauser) kan bli lite, långtråkigt och skavsårsaktigt?
Vi sågs lite då och då, ringde varandra när det var fest, var kompisar, snusk-smsade på mina NO-lektioner i åttan och nian.

Vi blev bästa vänner, och när jag och M bröt första gången, spenderade vi hela sommaren ihop.
Den karln! Jag älskar honom, på så många sätt. Han finns alltid där, han är det snyggaste jag vet, personen jag ser upp till, beundrar (varför gör jag det fortfarande?). Och han har alltid varit kär i mig. Jag har betett mig som ett svin, bara för att jag alltid trodde att sexet bara handlade om, just sex. Svårt att tro annat med tanke på hur alla människor i detta äckliga samhälle besvisat sig se på saken...

I dagens läge vill jag flytta ihop med Barnet, skaffa ungar, leva lyckliga i alla dar.
Men han är livrädd för att bli sårad igen, både av mig och resten av världen. Jag vet inte om jag tror på allt han säger, och jag har försökt bryta kontakten ett antal gånger nu, för att hinna läka. Men det slutar med hans fylle-sms om hur mycket han älskar mig, och sedan ligger vi med varandra på fyllan och kärleksförklarar oss hela natten, för att sedan återgå till varsina liv igen.
Vi kan prata om allt. Utom oss.
Och jag vet inte vad det ska bli av mig! Ge honom tid? Ta skit? Be honom dra åt helvete? Försöka ignorera känslan och låta det bli som förr?

Jag vet ifan. Men jag känner för att gråta när jag tänker på honom.
Jag var försent ute, och han är dum i huvudet som inte tar chansen, om han nu varit så jävla kär i mig alla dessa år.
Fast kär är nog inte vad det handlar om längre.
Han är min människa, min bästa vän.
Var jag tvungen att ligga med min bästa vän? Falla stenhårt den här gången och inte bara lite, lite, som förr?
Fitta. /Z

Jag sitter hemma i soffan, dricker ett glas vin. Det har blivit ganska mycket vin den senaste tiden, men jag försöker att se det som en flykt från tristessen. Efter en lång dag på kontoret, förtjänar jag att inte bry mig om konsekvenser.
Jag satt där, som varje vecka, och tittade på snön medan kopiatorn spydde ut papper efter papper.

Jag tänkte på M. Igen...
Jag vet, jag borde inte. Det är en sådan konstig känsla av, saknad och avsmak, på samma gång. Och på det, avsmak och ångest inför saknaden. Väldigt förvirrande, och ärligt talat vet jag inte om likgiltigheten inför det hela är vad jag verkligen känner, eller om det är en ren skyddsmantel.
Riddaren bakom rustningen. Jag tänker på saker vi har gjort, och det gör så ont att jag genast måste bryta tankebanan.
Så tänker jag på att han står framför mig, och då känner jag ingenting.
Min konkreta resultatlista ligger; jag saknar det vi hade. Och honom såklart, men min bild av honom har förändrats. När jag tänker på honom som i oss, älskar jag honom galet. Men så ser det inte ut längre, och bilden av honom har förändrats. Tänker jag på de tillfällena innan den bilden förändrades, så är det inte konstigt att jag saknar honom.
För då var det underbart. Och jag var lycklig. Jag var inte lycklig när vi gjorde slut, vilket gör att jag inte vill ha tillbaka honom, jag vill bara ha tillbaka det till hur det var innan.
Jag tänker alltid på M när jag jobbar på kontoret.
Det är tur att det inte är allt för ofta.
I
stället smsade jag MrBankman, skickade ett långt porrigt sms, fick respons direkt. (Han letade upp mitt nya nummer på eniro igår).
MrBankman har jag haft sex med vid två tillfällen. Förra året. Han var singel första gången och jag föll för honom då. Sedan gick han tillbaka till sin tjej, men vi fortsatte höras då jag precis hade haft mitt sista avslut med M i Helsingborg. Jag behövde någonting annat att tänka på helt enkelt, någonting som inte kunde såra mig.
Så vi snusksmsade konstant.
Det slutade med sex i mitt trapphus efter antal Redbull-vodka.
När jag vaknade fanns hans ångest i väggarna; jag bad honom gå hem.

Nu funderar jag på att smsa Oskulden, men har bestämt mig för att keep it clean. Han har varit här, vi har nog fallit för varandra till viss del, men jag är livrädd för att falla för honom. Av flera anledningar.
Han är som M, oerfaren. Man lär upp dom, dem får blodad tand och blir otrogna svin.
Dessutom rullar tankarna och kärleken för Barnet fortfarande i mitt bakhuvud.
Mer info om honom i nästa inlägg, orkar inte tänka på honom nu.

Tänkte istället bli väldigt aspackad på mitt lådvin,
och försöka att inte bli sugen på geléhjärtan.
Jag har varit nyttig idag, en youghurt, en banan och fyra knäckebröd med avokado. Äter jag geléhjärtan kommer jag behöva spy efteråt. Och det är inte schysst att spy när man druckit vin. Plus att alkoholeffekten kan försvinna.
Ja fan. /Z

Jag är en 20 årig tjej, som bor i en etta på söder i stockholm.
Jag tänker blogga anonymt, ocensurerat som fan, och endast censurera bilder.
Denna blogg komma att handla om allt mellan huvud och skithål, så att säga.
Hjärtligt välkommna att följa med mig på min lilla vardagsresa, samt kommentera diverse inlägg.
Många kyssar och fjärtar /Z