Om livet vore dig kärt, vad gör du då en onsdag?

Jag spenderade eftermiddagen med RN igår, på min loftgång. Vi satt i solen och drack corona, blev fulla, pratade om kärleken.
"Det finns ingenting som inte är destruktivt i att lägga allt på någonting som är baserat på en känsla, då känslor är förgängliga."
Sedan försökte han kyssa mig, men jag sa nej och kände mig sjukligt obekväm.
"Förstör inte en 10 års lång vänskap, snälla."

Grannen är tillbaka i Sverige, och har börjat mmsa bilder på sin kuk. Han är ett bra ligg, enkel, sjukligt snygg, men ingen jag skulle falla för. Den perfekta kkn. Men jag kan inte ha nyktert sex längre. Inte sex som bara är sex.
Vem har rätt att värdera mig?

Jag orkar inte

Mamma har mailar igen.
Något om att det är sorgligt att jag inte ens svarat på hennes tidigare mail,
samt att hon undrar om jag vill ha det så här för alltid.
Jag skulle kunna svara;
"Det går inte att lösa, du vägrar lyssna eller ens försöka förstå mina känslor.
Och det blir samma sak gång på gång. Det är inte kärlek att bete sig som du gör,
och hur kan du förlora en dotter, när du inte ens behandlar mig som en sådan?
Jag vill inte ha med dig att göra som det ser ut, jag blir bara besviken; att ha förhoppningar gång på gång,
utan resultat, är inte hållbart för mig
."
Men jag orkar inte dra igång en dialog. Jag vill bara att hon ska låta mig vara, jag vill bara gråta så fort hon hör av sig,
och jag orkar inte.

1,5 h samtal med M igår. Det var skänt, men lite krystat och konstigt att prata om Barnet och om M´s nya tjej och..

Jag är nog inte där än. Det känns inte naturligt.

Usch, jag blev helt nere, snälla, kan hon låta mig få gå vidare?



Lite oroligt

Det är så fachinerande hur gamla killar hör av sig när det redan händer mycket på killfronten.
Japp. Fotbollskillen skickade ett mail på fb; "Hur mås det?...kram"
Och min fråga är; varför?
Allt började med en fyllenatt på lokalkrogen, fest och otroligt bra sex hemma hos mig.
Men han gav sig aldrig när jag sa; "Vi har bara lite kul" utan ville ha mig för sig själv.
 
Han var... Ja hur ska man beskriva honom?
Otroligt snygg, bra i sängen, rik, omtänksam, byggarbetare (åh herregud).
Men han gav sig aldrig, hade ett jävla humör, en sjuk humor, adhd, usel kvinnosyn och vissa radikalt rasistiska åsikter.
Detta ledde till att vi ofta bråkade, visserligen köpte han upp mat, byggde om min bokhylla, hyrde filmer, gnisslade tänder precis som jag. Men vi slogs om allt, om mina extranyklar, om fjärrkontrollen, om exakt allt.
Och så den viktiga parantesten; jag gav honom klamydia, och han hämnades genom att sputa mig i ögat, så att infektionen spred sig dit. Det analyserar ungefär hela vår relation.
Jag fick till och med följa med honom till ungdomsmottagningen för att han blev så livrädd över att gå dit.
När vi senare försökte igen, så blev jag bara arg på honom, och slängde luren i örat. Han hatar när man lägger på luren.
Och när jag hört av mig någon gång på fyllan om att vi borde bli kk,
har jag fått svaret; "gå vidare, det har jag gjort"
Jag har med andra ord känt mig dum.
Och nu, ett mail på fb, hade inte du gått vidare?

Dejten med surfaren var trevlig, blev en kaffe och en promenad i solen. Han var söt, vältränad, lugn, men hade rätt tunna läppar. Jag vet inte varför jag har svårt för det. Min första kärlek J hade smala läppar, men det spelade ingen roll.
Jag hittar alltid fel.
Och fotbollskillen hade för litet ollon.

Dieter förvirrar

Jag ska på dejt. Japp. Det var länge sedan och jag är faktiskt lite nervös. Kom nyss ut ur duschen och funderar över fettlagret på magen. Det har minskat lite. Inte för att det varit någon misär, men jag brukade ha fyrpack och pojkvän.
Håller mig till endast protein just nu.
Ska göra mig snygg, lägga ner lite energi, han verkar trevlig, snygg. Vi får se.
Klockan två. Jag uppdaterar ikväll.
Grr

- Blev hemma igår, film och rätt bitter över hur få människor i min omgivning som jag tycker om / litar på.

Allergisk

Jag var dagens toppsäljare, duktig tjej!


I´m a sober, hangoverd heart.

Jag funderar på, varför jag känner sådan nervositet inför jobbet, när jag är så duktig, och har så bra lön.
Ändå, denna smygande känsla av illamående, och rädslan för att somna in, få morgonen att dyka upp fortare.
Jag är allvarligt rubbad.

Min födelsedag närmar sig, jag har lagt över allt ansvar på vännerna, och Pull kommer anordna allt, hon är en klippa.
Jag undrar, kommer barnet att dyka upp?
Och kommer hon att bjuda M?
Vilken jävla kombination; dem hatar varandra. Fast, hur är det mitt problem?
Båda har sjabblat bort mig, så om dem söker syndabockar...

Jag ska försöka sova nu, virkade armband ur ren frustration, rastlöshet: galenskap.
Barnet har tagit av sig mitt armband och jag bär M´s ring.
Fast bara för att den har en symbolisk spricka. Han skulle ha ringt i kväll,
han har bett om att få prata med mig, gjort mig nervös inför det,
och ändå inte hört av sig.
Totalt melankoliskt och verkligen meningslöst, att jag ens lät mig bli illamående;
hans ord stämmer ändå aldrig. Be mig inte om saker som inte behövs, snälla du.

RSS 2.0