Skjut Mig Nu!

Jag vaknade av världens mardröm. M var hemma hos mig, vi var fortfarande ett par, men vi bråkade och han försvann in i ett annat rum med någon brunett. Jag skrek på honom, grät och han sa att det var mitt eget fel.
Jag antar att jag inte kommit över det faktum att han var otrogen mot mig.
Det har handlat mycket om honom de senaste dagarna pga vykort från hans föräldrar. Dem är underbara som hör av sig,
men det drar upp mycket skit hos mig. Och han hör av sig. Inte mycket, men det finns en frustratiuon hos honom som visar sig när jag inte svarar på hans sms och dylikt. Jag saknar honom väldigt mycket emellanåt, hatar honom väldigt mycket emellanåt, och är lättad över att det tog slut, emellanåt. Det är en mycket förvirrande känsla som med största sannolikhet handlar om min situation; ensamhet.

Blev fest hos RN igår som jag skrev. Tuppkammen kom över en stund först, han försökte få mig att bära korsett men jag känner mig alltid lite overkill när det kommer till sådant. Det var mycket folk, fri bar och fruktansvärt mycket sprit.
Jag blev uppraggad av en krogägare som vill att jag skall spela gittarr på deras nya pubinvigning. Det kommer aldrig att hända. Jag är duktig, men jag vill varken gå i farsans fotspår med musiken, eller behöva stå på en scen inför mitt ex J och alla hans vänner (dem brukar spendera tid där då hans lillasyster jobbar på stället), samt en hel del andra människor; E och Mössan. Kom hem 6 i morse och somnade någorlunda fort, inte allt för full, bara trött på att leva.