Jag är inte arg.

Jag har tok-diskat, vankat ner till solariet för att bli allt det där som jag inte vill vara; nästa; bleka håret lite mer.
Mager, blond. Jag gör mig omöjlig,
gör mig till någonting man inte tar sig an. Och det känns skönt; krigsmålningen är på G.
Jag orkar inte känna så mycket just nu. Som det var förra vintern; 169 cm lång, 55 kg, konstant full, förutom på träningen (7 dagar i veckan), knullade med E.

E är fortfarande perfekt. Till och med HoHo drömmer våta drömmar om honom, hon som aldrig gillar mina killar.
E sov här ofta, eller jag ute hos honom i Årsta.
Han väckte mig med Kaffe på morgonen, sov tätt intill och var vacker som en gud. Vi hade sex ofta, ibland låg vi bara och masserade varandra.
Han var vacker, jag var mager och skör.
Han höll om mig, lät mig gråta, lät mig få vara trasig, utan att ställa några krav. Det fanns någonting i honom som älskade mig, men jag gjorde mig alltid för omöjlig för att klara av att vara hans helt och hållet. Jag knullade med hela världen. Eller, jag lät hela världen knulla med mig, snarare.
Och spriten, och dansgolvet. Och sedan in i E´s armar, tillbaka till tryggheten. Men så fort det blev för tryggt slet jag mig loss; "Jag är kär i dig, men jag vill inte vara tillsammans med dig."
Det sårade nog honom lika mycket som det lättade honom. Han kunde inbilla sig att han frivilligt utan känslomässig bindning valde att ta hand om mig. Innerst inne visste han nog att det aldrig var ett val, bara att det var någonting som gick sönder i hans hjärta om han inte höll om mig.

Och han var så vacker, jag var så smutsig.
Hans vita matta, mina smutsiga fötter på den, glasbitar som lämnade blodspår. Jag slog honom med ett skärp och skrek; "Jag är inte arg, jag är Greta Garbo!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0