Skjut Mig Nu!

Japp, halv fyra sitter jag hemma igen med en avokado och lite tonfisk, dricker vin och kollar på House.
Drog till Barnet igår, han mötte mig vid porten. Sedan låg vi och kysstes i hans säng och försökte prata om oss, definiera oss så att säga. Det är härligt; vi är lika skraja båda två, fast han är kanske lite värre än mig, troligtvis. Vi bråkade, vi kysstes, vi pratade, vi bråkade, vi blev iskalla, vi blev sexuellt upphetsade, vi kysstes, vi somnade i skeden.
Givande?
Inte direkt. Vi pratar runt ämnet oss, hela tiden, och visst pratar vi bra, men vi kommer aldrig fram till något egentligen, annat mer än fakta, hru det varit, hur det ser ut. Vi kommer aldrig fram till hur det ska bli. Vad vi vill att det ska bli.
Bara att vi älskar varandra.
Att sätta ihop två precis lika sjuka och komplicerade människor; blir en knepig ekvation, kanske till och med konkret omöjligt att räkna ut X.

Satt i hans soffa hela morgonen, drack kaffe, medan han skötte sina samtal, plockade ihop smutstvätt. Jag känner mig bekväm osminkad och i mjukisbyxor, han älskar mig precis som jag är, han är likadan. Vi springer omkring i mjukisbyxor, kramas och säger att vi båda luktar svett.
Det blev så sent i natt att han ringde sig sjuk från jobbet. Det var krystat i morse, vi är inte vana vid att ha varandra i vardagliga situationer. Bara på fester, under lakanen eller i nedsläckta rum.
"Vi kysser bara varandra när vi släkt lampan"
Han nickar. "Vi har en sjuk relation."
Sedan sög jag av honom, och vi skrattade länge åt den gången på toaletten när han missade min "Säg till innan du kommer" och jag satt chockad kvar på golvet med stora ögon och trodde jag skulle antingen spy eller kvävas.

Han säger; "Jag är kär i dig, jag är attraherad av dig, du är min bästa vän. Men har vi hållt ihop i fem år, kommer vi kunna göra det tills det blir rätt. Vi har inte bråttom. Du tror att du vet vad du vill, men det vet du inte. Och jag vet inte, eller jo jag vet, att jag inte vågar öppna mig för någon, jag har svårt att lita på folk. Och jag vill kunna ge dig en relation med totalt öppen dialog. Men jag vill inte bli skadad igen. Jag kan inte, vågar inte, öppna den dörren."
Sedan öppnar han dörren på glänt och berättar om saker som jag vet att ingen annan vet.
Sedan säger han; "Nu har jag visst öppnat mig lite..."
Jag ler; "Du ser, helt omöjligt är det inte."

Hela natten drömde jag mardrömmar, om att han hade blivit fet, om att jag kastade pil, ville ha rösa och orange polkagris, fick rosa slingor i håret. Sedan vaknade jag, kröp nära Barnet och tänkte att jag föredrar hans 90bädd, för då ligger vi nära hela natten. Det gör vi inte nu, och jag ligger vaken och iakttar honom. Han är så mycket för mig; "Jag har alltid sett upp till dig" och så tänker jag på att han bär mitt armband runt handleden, aldrig sett honom ta av sig det sedan han fått det.

Nu kommer detta att äta upp mig igen, tills nästa gång jag åker dit och vi pratar runt allt, kärleksförklarar oss, har sex eller något annat idiotiskt.
För jag kommer ju att göra om det.

Ps: Jag skrev en lapp och la i hans ficka; "Du är guld värld, både världens bästa vän och kille. Love you ♥ /Z."