Skjut Mig Nu!

Ja, Goth och jag möttes för en öl igår ja. Jag pratade av mig om Barnet, och om min frustration.
Sedan bjöd han på Nachos (trodde jag skulle spy av den gula geggan som kallas ost).
Vänster kom dit och vi diskuterade relationer livligt.
Efter en stund kommer en kille fram; "Kan jag sitta här?"
Så slår han sig ned vid oss. Jag greppar tag i Vänster, viskar att jag känner igen honom sjukt mycket. Så kommer jag på vem han är och börjar skratta; "Men, e de inte du som spelade Åke i Bert?"
Han nickar; "Jo, det är jag, Oliver Loftéen"
"Och Vägen ut, jag älskade den filmen!"

Han är lika snygg fortfarande, lite sliten, ringar under ögonen, vilt hår. Sönderalkholiserade antagligen. Han pratar om helt sjuka saker, om teatervärldens konspirationer och berättar att han blivit utfryst efter att han under inspelningen av Vägen ut, råkade kasta en colaflaska på en buss; och hamnade i häktet för detta.
18 år gammal, full, och där rök en fortsatt filmkarriär. Han var tydligt bitter över detta, och pratade om hämnd. Han bor vid zinkensdam och jag har hans mobilnummer.
Man borde kanske ligga med honom, bara för att?
Jag var så ursinnigt kär i honom när jag var liten.

Sedan tänker jag; är det så här vi estetsjälar slutar? på en kvarterskrog en tisdag vid åtta? Pratar med okända människor om kärleken och samhällets orättvisor? Vad ska det bli av mig om jag fortsätter dessa fotspår?

/Z