Jag orkar inte
Mamma har mailar igen.
Något om att det är sorgligt att jag inte ens svarat på hennes tidigare mail,
samt att hon undrar om jag vill ha det så här för alltid.
Jag skulle kunna svara;
"Det går inte att lösa, du vägrar lyssna eller ens försöka förstå mina känslor.
Och det blir samma sak gång på gång. Det är inte kärlek att bete sig som du gör,
och hur kan du förlora en dotter, när du inte ens behandlar mig som en sådan?
Jag vill inte ha med dig att göra som det ser ut, jag blir bara besviken; att ha förhoppningar gång på gång,
utan resultat, är inte hållbart för mig."
Men jag orkar inte dra igång en dialog. Jag vill bara att hon ska låta mig vara, jag vill bara gråta så fort hon hör av sig,
och jag orkar inte.
1,5 h samtal med M igår. Det var skänt, men lite krystat och konstigt att prata om Barnet och om M´s nya tjej och..
Jag är nog inte där än. Det känns inte naturligt.
Usch, jag blev helt nere, snälla, kan hon låta mig få gå vidare?
