Skjut Mig Nu!

Jag funderar på, varför jag känner sådan nervositet inför jobbet, när jag är så duktig, och har så bra lön.
Ändå, denna smygande känsla av illamående, och rädslan för att somna in, få morgonen att dyka upp fortare.
Jag är allvarligt rubbad.

Min födelsedag närmar sig, jag har lagt över allt ansvar på vännerna, och Pull kommer anordna allt, hon är en klippa.
Jag undrar, kommer barnet att dyka upp?
Och kommer hon att bjuda M?
Vilken jävla kombination; dem hatar varandra. Fast, hur är det mitt problem?
Båda har sjabblat bort mig, så om dem söker syndabockar...

Jag ska försöka sova nu, virkade armband ur ren frustration, rastlöshet: galenskap.
Barnet har tagit av sig mitt armband och jag bär M´s ring.
Fast bara för att den har en symbolisk spricka. Han skulle ha ringt i kväll,
han har bett om att få prata med mig, gjort mig nervös inför det,
och ändå inte hört av sig.
Totalt melankoliskt och verkligen meningslöst, att jag ens lät mig bli illamående;
hans ord stämmer ändå aldrig. Be mig inte om saker som inte behövs, snälla du.