Faaaan också - (Ps; I Love You)
Jag satsade på mat i alla fall. Skyller på vinet.
Och en 8,5 timmars lång dag; utan lunch.
Jag tänker på Barnet, och känner mig förvirrad. Vår relation är, inte riktigt vad jag personligen skulle kalla normal. Vi lärde känna varandra för ca 5 år sedan, via en hemsida som då hette hangel.se.
Jag var 15, sugen på livet. Han var 18 och kåt. Vi tog en fika, som inte ledde till så mycket mer den gången.
Men ett tag senare sov han hos mig, frågade om kondom, jag minns att jag svarade; "Jag är redan gravid, så du är för sent ute om du är rädd för att göra mig på smällen."
Och sedan knullade vi vilt hela natten. Han säger fortfarande att det var hans livs bästa ligg. Jag kan personligen tycka att sex som håller på för länge (när man tar cigg och vodkapauser) kan bli lite, långtråkigt och skavsårsaktigt?
Vi sågs lite då och då, ringde varandra när det var fest, var kompisar, snusk-smsade på mina NO-lektioner i åttan och nian.
Vi blev bästa vänner, och när jag och M bröt första gången, spenderade vi hela sommaren ihop.
Den karln! Jag älskar honom, på så många sätt. Han finns alltid där, han är det snyggaste jag vet, personen jag ser upp till, beundrar (varför gör jag det fortfarande?). Och han har alltid varit kär i mig. Jag har betett mig som ett svin, bara för att jag alltid trodde att sexet bara handlade om, just sex. Svårt att tro annat med tanke på hur alla människor i detta äckliga samhälle besvisat sig se på saken...
I dagens läge vill jag flytta ihop med Barnet, skaffa ungar, leva lyckliga i alla dar.
Men han är livrädd för att bli sårad igen, både av mig och resten av världen. Jag vet inte om jag tror på allt han säger, och jag har försökt bryta kontakten ett antal gånger nu, för att hinna läka. Men det slutar med hans fylle-sms om hur mycket han älskar mig, och sedan ligger vi med varandra på fyllan och kärleksförklarar oss hela natten, för att sedan återgå till varsina liv igen.
Vi kan prata om allt. Utom oss.
Och jag vet inte vad det ska bli av mig! Ge honom tid? Ta skit? Be honom dra åt helvete? Försöka ignorera känslan och låta det bli som förr?
Jag vet ifan. Men jag känner för att gråta när jag tänker på honom.
Jag var försent ute, och han är dum i huvudet som inte tar chansen, om han nu varit så jävla kär i mig alla dessa år.
Fast kär är nog inte vad det handlar om längre.
Han är min människa, min bästa vän.
Var jag tvungen att ligga med min bästa vän? Falla stenhårt den här gången och inte bara lite, lite, som förr?
Fitta. /Z
Och en 8,5 timmars lång dag; utan lunch.
Jag tänker på Barnet, och känner mig förvirrad. Vår relation är, inte riktigt vad jag personligen skulle kalla normal. Vi lärde känna varandra för ca 5 år sedan, via en hemsida som då hette hangel.se.
Jag var 15, sugen på livet. Han var 18 och kåt. Vi tog en fika, som inte ledde till så mycket mer den gången.
Men ett tag senare sov han hos mig, frågade om kondom, jag minns att jag svarade; "Jag är redan gravid, så du är för sent ute om du är rädd för att göra mig på smällen."
Och sedan knullade vi vilt hela natten. Han säger fortfarande att det var hans livs bästa ligg. Jag kan personligen tycka att sex som håller på för länge (när man tar cigg och vodkapauser) kan bli lite, långtråkigt och skavsårsaktigt?
Vi sågs lite då och då, ringde varandra när det var fest, var kompisar, snusk-smsade på mina NO-lektioner i åttan och nian.
Vi blev bästa vänner, och när jag och M bröt första gången, spenderade vi hela sommaren ihop.
Den karln! Jag älskar honom, på så många sätt. Han finns alltid där, han är det snyggaste jag vet, personen jag ser upp till, beundrar (varför gör jag det fortfarande?). Och han har alltid varit kär i mig. Jag har betett mig som ett svin, bara för att jag alltid trodde att sexet bara handlade om, just sex. Svårt att tro annat med tanke på hur alla människor i detta äckliga samhälle besvisat sig se på saken...
I dagens läge vill jag flytta ihop med Barnet, skaffa ungar, leva lyckliga i alla dar.
Men han är livrädd för att bli sårad igen, både av mig och resten av världen. Jag vet inte om jag tror på allt han säger, och jag har försökt bryta kontakten ett antal gånger nu, för att hinna läka. Men det slutar med hans fylle-sms om hur mycket han älskar mig, och sedan ligger vi med varandra på fyllan och kärleksförklarar oss hela natten, för att sedan återgå till varsina liv igen.
Vi kan prata om allt. Utom oss.
Och jag vet inte vad det ska bli av mig! Ge honom tid? Ta skit? Be honom dra åt helvete? Försöka ignorera känslan och låta det bli som förr?
Jag vet ifan. Men jag känner för att gråta när jag tänker på honom.
Jag var försent ute, och han är dum i huvudet som inte tar chansen, om han nu varit så jävla kär i mig alla dessa år.
Fast kär är nog inte vad det handlar om längre.
Han är min människa, min bästa vän.
Var jag tvungen att ligga med min bästa vän? Falla stenhårt den här gången och inte bara lite, lite, som förr?
Fitta. /Z
Kommentarer
Trackback
