Skjut Mig Nu!

Det blev, ganska onyktert; heta diskussioner om hur vida HoHo slutat med sina p-piller och kring hur idiotiskt jag tycker att det är att sätta ett barn till världen när man inte ens har utbildning eller hunnit lärt känna sin karl. Knappt 2 månader; det lär man inte känna någon på ordentligt. Men nu ska jag inte dra upp det här, för då blir jag bara frustrerad igen.

Min mensvärk har fortfarande inte gett med sig, nu har jag sovit kasst i 3 nätter. Det gör så förfärligt ont, var flera år sedan jag kände den bitande smärtan. Sist var med M, ute på Furusund. Jag låg och grät på en klippa vid vattnet; han fick bära mig hem och mata mig med värktabletter, lägga sina stora händer runt min mage och viska fina ord i mitt öra.
Nu kommer smärtan med en tomhet.
Jag tror jag ska låta bli alkohol idag.

Jag saknar Fotbollskillen lite också. Jag borde kanske inte flippat på honom. Fast vem vill ha en nazist med ADHD och usel kvinnosyn? Egentligen.

En annan sak jag undrar; kan ja ha självdött lite?

/Z